För att utveckla ett hållbart samhälle på demokratisk och rättvis grund krävs samverkan mellan aktörer från olika discipliner, samhällssfärer och sektorer. Hållbarhet kan inte reduceras till en teknisk och ekonomisk fråga. Ett samhälle bärs upp av människor, med olika intressen, politiskt och ekonomiskt, men även kulturellt och socialt.

Dagens polariserade samhälle utgår från populistiska idéer om ett Vi och Dem, och att det bara finns ett sätt att tänka och agera på som anses vara rätt. Alla andra sätt är fel. En sådan inställning fördummar samhället. Forskning genomförd inom Kultur Ω Demokrati visar att olika aktörer i samhället (t.ex. politiska partier, media, klimatrörelse) agerar på sätt som bidrar till att cementera snarare än att motverka polariseringen.

För att på riktigt motverka skadlig polarisering behövs en aktiv avpolarisering eller transformativ återpolarisering som går ut på att ignorera antidemokratiska provokationer. Inte som rörelse eller parti, utan genom att ignorera deras politiska problembeskrivningar och lösningsförslag. Genom att omdefiniera politik längs nya axlar i flera riktningar kan en dualistisk polarisering. En sådan pluralistisk polarisering kan fylla de klyftor som politiseras av auktoritära krafter och på så sätt avpolarisera politiken. En sådan strategi desarmerar medvetet splittringarna, betonar tvärgående band och försöker ena människor, grupper och gemenskaper med nya politiska ramar, kampanjmetoder, aktörer och organisationer.  En åter- eller avpolarisering kan vara framgångsrik om den försöker ändra polariseringens axel bort från den dualistiska linje som betonas av såväl radikalhögern som olika motståndsrörelser, mot fler och mer flexibla och programmatiska axlar och poler.

En viktig slutsats från min fleråriga forskning om politiskt påverkansarbete i EU är att en mer ambitiös politik kring klimat och hållbarhet kan formas när aktörer från olika discipliner, sektorer och samhällssfärer går samman. När de bildar oväntade allianser uppstår en chock som gör att politiker från både höger och vänster lyssnar. Som exempel kunde samarbete mellan miljörörelsen och företag inom fartygsindustrin, bränsleindustrin och rederier motverka fossillobbyns försök att urvattna EU:s lagstiftning om minskad klimatpåverkan från sjöfarten.

Detta ger viktiga lärdomar för olika aktörer i det svenska samhället, t.ex. miljörörelsen och näringslivet. Den skadliga polarisering som vi ser idag, där klimatpolitik ses som en höger-vänsterfråga, kommer inte föra oss närmare 2-gradersmålets uppfyllande. Genom att skapa oväntade allianser kan vad många uppfattar som två motpoler kunna skapa verklig förändring. Den kommer inte bli perfekt, den kommer sannolikt inte ersätta tillväxtparadigmet, men har vi tid att vänta?

Men för detta behövs framtidsvisioner, positiva bilder att sträva mot. Vilket samhälle vill vi leva i? Ofta saknas sådana visioner, och mycket politiskt motstånd bygger idag på vad man inte vill ha istället för vad man vill ha. Som författaren, konstnären och filmaren Peter Weiss beskriver i sin trilogi Motståndets estetik (1975–1981) kan sådana visioner skapas med en politisk estetik som frammanar, tillåter och prövar bilder, rörelser, ljudbilder och språk för en framtid. En politisk estetik som hjälper oss att driva fram en ökad grad av moralisk reflexivitet och existentiellt ansvar som kan motivera fortsatt och utökad kollektiv handling mitt i de pågående katastroferna.

En annan central fråga för att detta ska ske är hur olika aktörer ser på ansvar i politik och ekonomi. Civilsamhället tar ansvar på sitt sätt. Näringslivet tar ansvar på ett annat sätt. Vetenskapssamhället och kultursektorn på ytterligare andra sätt. Politiska partier på sina sätt. Det behöver utvecklas en ny gemensam syn på ansvarstagande i politik, kultur, ekonomi och samhälle. Utvecklade demokratiska processer. Om näringsliv och civilsamhälle tillsammans med kultursektorn och aktivistiska forskare från olika discipliner kan påbörja ett sådant innovativt, mångdisciplinärt och mångkulturellt utvecklingsarbete, om så än bara i liten skala, kanske även Sveriges politiker från höger till vänster kan börja ta ansvar för en rättvis omställning till ett hållbart samhälle. På riktigt enade för förändring!

Områden för tänkbara samarbeten

Kultur Ω Demokrati vill både bjuda in till och delta i mångdisciplinär utvecklingsprojekt med aktörer från olika sektorer och samhällssfärer för att utveckla och testa samtalsformer, framtidsvisioner, förhållningssätt och arbetssätt. Initialt söker vi dialog med intresserade parter för att utveckla projektansökningar inom kultur, forskning, metodutveckling, affärsutveckling och kunskapsutveckling m.m. Ambitionen är att varje projekt ska inkludera aktörer från minst två sektorer/samhällssfärer (civilsamhälle, kultur, offentlig sektor, privat näringsliv, forskning och/eller politik). Beroende på deltagande och inriktning kan Kultur Ω Demokrati delta som såväl projektledare och projektmedarbetare. Vi har gedigen erfarenhet av att driva utvecklingsprojekt i komplexa miljöer. Vi har även gedigen erfarenhet och kunskap om politiska, tekniska och sociala system, och ser ofta möjliga problem/hinder/utmaningar men också lösningar bortom det som de flesta ser som kärnområdet.

Kultur Ω Demokrati samarbetar kring mångdisciplinära utvecklingsprojekt separat, men ser gärna att samarbete där sådana projekt integreras med samarbeten inom något eller alla andra samarbetsområden då de samverkar sinsemellan och kan stärka varandra.

Exempel på tidigare samarbeten

• Utveckling av miljöstrategier i kommuner. Samarbete med Finspång, Eskilstuna, Kalmar, Nyköping, Stockholm, Västerås och Växjö (1996–2003).
• Utveckling av hållbarhetsstrategier i företag. Samarbete med Enista, Flextronics, ITT Flygt, Vattenfall och Volvo ART (2001–2003).
• Utveckling av klimatstrategier i företag. Samarbete med SSAB, Rottneros och Vattenfall (2002–2003)
• Klimatrörelsens strategiutveckling. Samarbete med Extinction Rebellion, Rebellmammorna, Rebellpapporna, Ta tillbaka framtiden (2024–2025).